- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
251

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 24. »Handen är blodig!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förut så stela blickarne flögo nu från den ene till den
andre.

Plötsligt stannade de vid junker Rud, och med ett
uttryck af fasa och vrede skrek hon:

»Se, se, där står adelsmannen, som icke är någon
ädling.»

Därefter föll hon häftigt tillbaka mot hufvudgärden,
och ett ögonblick trodde de närvarande att hon var död,
men hon andades ännu. Det var endast en af
öfverretningen framkallad dvala.

»Mors flämtande ande lefver i det gamla», sade
Göingehöfdingen, vändande sig till junker Rud, som blifvit
blossande röd vid den af den sjuka utkastade beskyllningen,
som på visst sätt låg sanningen närmare än någon af de
närvarande föreställde sig; »hon inbillade sig att ni var
den svenske simulanten, som gjorde fröken Gertrud, vid
hvilken hon var djupt fäst, så olycklig. Ni har väl hört
den gamla giftermålshistorien?»

»Ja, er syster Gertrud har berättat mig dess närmare
detaljer. För öfrigt hade jag redan förut hört talas därom
i Danmark. Griparne äro på långt håll besläktade med
min mors familj.»

I detta ögonblick hade åter den gamla vaknat ur
dvalan.

»Sven», hviskade hon, »jag vill säga dig något.»

Han lutade sitt öra mot hennes mun, men nu hade
stämman åter blifvit kraftigare, och hon nästan skrek:

»Sven, låt henne icke gifta sig med en svensk!»

Därefter tycktes hon åter försjunka i dvala.

»Mor behöfver ro», sade Gertrud, »och om en stund
vaknar hon kanske åter och blir då vid sina fulla
sinnen. Vill inte du och junker Rud gå ut i trädgården
en stund och njuta af den vackra aftonen, så skall jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free