Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 27. Herden i ulfvens kula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var Långe-Måns genast beredd att företaga den
hemlighetsfulla resan. En häst framleddes, Maglow satte sig upp
på densamma och Långe-Måns band med stor omsorg
en tjock duk för hans ögon, hvarefter han, ledande hästen
vid tygeln, satte i gång.
Det blef en egendomlig färd. Äfven om Maglow icke
haft bindeln för ögonen, skulle han föga ha sett af den
trakt, där han färdades fram, ty kosan ledde oupphörligt
genom tjock skog, och där var så mörkt i den sena
Julikvällen, att man måste förundra sig öfver att
Långe-Måns förmådde leta sig fram med hästen på de
slingrande skogsvägar och för vanliga ögon osynliga stigar,
man passerade.
Maglow hade trott, att han med sitt goda lokalsinne
skulle, trots de förbundna ögonen, ha kunnat märka
åtminstone i hvad riktning färden gick, men han blef snart
tagen ur sin villfarelse. Om några få minuter hade han
förlorat hvarje aning om i hvilket vädersträck man
färdades. Och som det var alldeles lugnt, hade han heller
icke någon ledning af vinden.
Ridten blef ganska långvarig, men så var det icke
heller på några genvägar Långe-Måns fortskaffade sin
själasörjare. Maglow började bli otålig öfver detta
ideliga glidande in i det okända. Men så tyckte han sig
känna några friska fläktar, liksom från ett vatten, och
strax därefter hörde han det sakta skvalpandet af ett
sådant. Nu bad Långe-Måns kyrkoherden stiga af hästen,
tog honom i handen och ledde honom varligt ut i en
båt, där han placerades på aktertoften, under det
Långe-Måns tog till årorna och började ro.
Antingen äro vi på Helgeån eller Almaån, tänkte
Maglow, men det måtte vara Helgeån, ty det förefaller
som ett ganska stort vatten — eller också Almaån där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
