- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
289

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 28. På spår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

binda ihop edra fötter under buken på hästarne, såsom
bruket är med fångar.»

Nu förstodo de hvad repet var afsedt för, men som
de insågo det kloka i anordningen, hade de intet att
invända emot den tillfälliga fångenskapen.

Det dröjde icke länge förr än nyttan af denna
krigslist visade sig. Plötsligt framrusade nämligen ur en vid
vägen belägen koja en hop beväpnade snapphanar och
spärrade vägen för ryttarne. Men då gästgifvaren helt
lugnt förevisade det genom en lycklig slump bekomna
passet, vinkade anföraren att de kunde fortsätta sin väg.

»Det var en fet stek ni fångat, kamrater», ropade en
af snapphanarne efter dem, ty ser jag rätt, så är det
själfva fogden på Wanås I där hafven bastat och bundit.
Lycka till trefligt i galgen, gamla gråskägg!»

Den första snapphanevakten var således lyckligt
passerad, men snart fingo de ett nytt tillfälle att pröfva
kraften af sin talisman.

Då de kommo till Värestorp, där vägen söderut
från Fjelkestad stöter till Gyviksvägen, funno de
korsvägen besatt af en trupp snapphanar på öfver hundra
man. De hade nyss kommit tågande från
Fjelkestadshållet och rastade nu på väg norrut.

Ryttarne blefvo här genast omringade och trots
passet kvarhållna, ty anföraren var vid deras ankomst
icke tillstädes utan uppehöll sig inne å Värestorps gård.
Då han blifvit eftersänd, förklarade han passet i sin
ordning, »men», sade han, »hvarför draga ni omkring
på vägarne med fångar i stället för att hänga dem? Där
borta vid korsvägen står en vacker ek, som just synes
mig passande för dylika ollon, och mitt folk skall gärna
hjälpa er att få dem till väders. Det skulle vara ett
muntrande nöje efter den tröttsamma marschen i solhettan.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free