- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
303

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 30. Fångenskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af ytterligare ett par dylika, en mycket liten närmast och
en något större längre fram. Det var å den senare
Mårten tyckte sig ha sett en eld glimma. Sakta
doppande årorna i vattnet, för att göra så litet buller som
möjligt, närmade de sig ifrågavarande holme, och det
visade sig då, att Mårten ingalunda misstagit sig. En
svag eld glimmade inne på den skogbevuxna ön.

Ekan närmade sig sakta och ljudlöst. Plötsligt,
sedan man kommit nästan fram till holmen, syntes elden
tydligare och på samma gång observerades, att en eka
låg förtöjd vid stranden.

Försiktigt hållande ett utskjutande busksnår mellan
sig och elden, lät gästgifvaren sin båt glida nästan fram
till stranden. I öppningen mellan ett par buskar fick
man då se, att bredvid elden satt en grofbyggd, omkring
50-års man med tofvigt skägg och vildt utseende. Att
det var en snapphane syntes vid första ögonkastet. Han
tycktes vara alldeles ensam och sysselsatt med att steka
rofvor i glöden.

Knappt hade gästgifvaren hunnit taga denna vilda
figur i närmare betraktande förr än han, gnuggande sina
händer af belåtenhet, hviskade:

»Vi ha då en riktig stormtur!»

»Hur så?» frågades det.

»Jo, jag känner den där anskrämmeliga figuren, och
det är just den jag allra hälst ville träffa så här på
enmanna hand. Det är Lasse i Gyvik, och fastän jag
aldrig sett honom mer än en gång, och han säkerligen
inte känner igen mig, så är jag dock viss på min sak.
Nu skola vi söka att klämma ur honom, hvarthän han
rott junker Rud och flickorna. Dessutom har jag också
en fråga att ställa på honom för egen räkning. Vi lägga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free