- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
314

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 31. Immelsborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag tro», svarade denna, och det blixtrade till af hat och
vrede i de mörka ögonen, då hon nämnde detta namn.

»Ja, och han har bedt mig framföra en ödmjuk bön
om endast några få minuters samtal med er.»

»Hälsa honom då, att jag aldrig frivilligt vill se
honom för mina ögon, än mindre samtala med honom.
Och då Göingehöfdingen befallt att i detta hänseende,
liksom i de flesta andra, undantagandes att lämna ön,
inga band få läggas på min fria vilja, så är det alldeles
öfverflödigt att för framtiden besvära er, goda Gertrud,
och mig med dylika hälsningar. Junker Rud har själf
genom sitt uppförande dragit ett bredt streck öfver det
förflutna. Den bästa tjänst jag kan göra honom är att
söka glömma att han existerar. Och det vill jag också
redligt försöka.»

»Äfven till dig, Anna Ryding, har jag en hälsning»
sade Gertrud i det hon vänligt klappade den unga
flickans bleka kind, »och jag är alldeles viss om, att jag hos
dig skall hafva mera nöje af mitt budbärarskap än jag
nyss hade af fröken Lena.»

»Om det är ett gladt budskap, såsom det ser ut på
din uppsyn, goda Gertrud, så skynda att meddela mig
det, ty som du vet, behöfver jag verkligen en liten
ljusning i min stora sorg.»

»Jag vet det och just därför har jag försökt att
skaffa en smula af den enda medicin, som jag ansåg
kunna läka ditt onda.»

»Nå väl! Skynda då att gifva mig den.»

»Så hör då! Som I kanske veten, är min bror, hvad
man för öfrigt må säga om honom, ingen elak människa.»

»Det veta vi», utropade båda flickorna på en gång.»

»Därför», återtog Gertrud, »svarade han också genast
ja, då jag bad honom sända ett pålitligt bud till Wanås

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free