- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
315

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 31. Immelsborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att bringa tillbaka underrättelse om hur det i själfva
verket förhåller sig med din fästman, om hvars död både
du och junker Rud voro så öfvertygade, under det
snapphanen, som var med, påstod att han endast blifvit sårad.»

»Lefver han?» utropade Anna i det hon bedjande
sträckte sina armar mot Gertrud.

»I dag, tidigt på morgonen, har budet återkommit
och medfört den underrättelsen, att löjtnant Borneman
redan anses utom all fara, men att han möjligtvis ännu
en månads tid måste hålla sig vid sängen.»

»Men är det då riktigt sant?»

»Budet har sin underrättelse från en mycket säker
källa, nämligen från gamle Måns Skytt, hvilken min bror
känner sedan gamla tider.»

»Och min gamle far, hur är det då med honom?»

»När budet träffade Måns Skytt, var borgfogden
Lars Ryding frånvarande från gården. Han hade af fru
Maren Juul blifvit sänd i ett ärende, som ingalunda är
svårt att gissa, till svenska högkarteret i närheten af
Landskrona. Då han kunnat företaga en så lång resa,
måste man antaga, att han åtminstone kroppsligen
befinner sig vid hälsa.»

Gråtande af glädje, kastade sig Anna om Gertruds
hals och öfverhopade henne med tacksamhetsbetygelser.

»Och fru Maren?» frågade fröken Lena.

Budet medförde ett bref från min bror till henne,
hvilket Måns Skytt lofvade att frambära. Han försäkrade
däri, att intet ondt skulle hända er, så långt han
förmådde hindra det, och ehuru brefvet intet meddelade
om hvar ni funnes, tror jag förvisst, att fru Maren nu
känner sig lugnare för ert öde.

»Tack, goda Gertrud», sade fröken Lena, i det hon
räckte henne sin hand, sannerligen måste jag tacksamt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free