- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
317

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 31. Immelsborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

saken. Jag frågar er således: önskar ni bli utlämnad till
fogden Sivert Gren?»

»Nej, för Guds skull, nej!» utropade Anna. »Hvad
ni än gör, Göingehöfding, så utlämna mig icke till
honom — icke till honom. Låt mig stanna här hos
fröken Lena, om jag ej får återvända till min far!»

Göingehöfdingen skrattade.

»Ni föredrar att stanna i röfvarehänder framför att
räddas af Sivert Gren. Det är då åtminstone inte
smickrande för den gode fogden. Godt! Det skall ske som
ni önskar, och jag skall affärda fogden, som nu sitter
och väntar på svar.»

Med dessa ord aflägsnade sig Göingehöfdingen.

Några timmar senare gingo Sven Pålsson och hans
syster Gertrud sida vid sida längs den ännu ofärdiga
stenvallen. Då de hunnit till öns nordöstra spets, satte
sig Göingehöfdingen på ett stenblock och inbjöd sin
syster att taga plats vid sin sida.

»Jag har önskat ett enskildt samtal med dig, min
kära syster», tog han till orda, »ty jag har något att
omtala för dig, en underrättelse som gör mig bekymmer.»

Efter en paus fortsatte han:

»Jag hör just icke till dem, som ha för vana att gå
omkring och ångra hvad de tagit sig för. Nog har
äfven jag mången handling på mitt samvete, som hellre
borde varit ogjord och visst hade min gamla mor rätt,
då hon på sin dödsbädd såg blod på mina händer. Men
dock är det sällan jag ångrar mina handlingar. Nu
finnes det likväl något som jag bittert ångrar, och det är
att jag gaf efter för junker Rud och lät honom förleda
mig till detta fördömda kvinnorof, som jag nu inser
företagits utan all nytta. Han hade helt och hållet fört mig
bakom ljuset, beträffande fröken Lena. Jag trodde, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free