Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 31. Immelsborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kommer tid, kommer råd!»
»Det är just också hvad jag tänker, och därför
ämnar jag redan i afton framlägga utväxlingsförslaget.»
De sutto tysta en stund, därpå upptog Sven Pålsson
ånyo samtalet.
»Kan du gissa», sade han, »hvem det var som
förorsakade deras gripande?»
»Nej!»
»Pus-Else. Helt plötsligt i går eftermiddag slog hon
ned i lägret vid Kastagropen och omtalade, att de nyss
nämnda männen befunno sig i en eka på Immeln.
Lille-Mats satte ut vakter, som bespejade dem och rapporterade
deras landstigning. Så öfverraskades de och fångades
utan användande af vapen.»
»Hvad vill Pus-Else här?»
»Stifta olycka. Kanske också hämnas» — —
»På dig?»
»Ja!»
»Krossa henne då. Därtill har du makt.»
»Ingen kan undvika sitt öde!»
»Du har onda aningar!
»Ja!» — — —
Göingehöfdingen satt en stund tyst med hufvudet
lutadt i handen. Så reste han sig plötsligt.
»Ser du Gertrud! — Pus-Else är icke någon kvinna,
icke någon människa. Hon är den nuvarande
snapphanerörelsens förkroppsligade onde ande, splitets och
själfklokhetens ande, röfveriets och lömskhetens ande,
urartningens ande. Jag kan kämpa mot människor och segra,
men jag kan ej besegra folkets onda lidelser i gestalt af
en häxa. Pus-Else är snapphanehärens onda genius och
jag fruktar, att hon blir mig öfvermäktig. Dödar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
