- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
323

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 32. I »Kastagropen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

endast skulle behöfva tak för att bilda hela gallerier af
grottor.

Naturligtvis har Kastagropen sin saga, som ännu
lefver på folkets läpgar.

Den lyder sålunda:

I gamla tider hade icke Immeln något utlopp. (Hur
den då kunde bli af med sitt öfverflödiga vatten är ett
problem som icke hör hit). Men på en af dess öar bodde
en fager jättemö, till hvilken åtskilliga af den tidens
finaste ungjättar giljade. Hon hade dock svårt att besluta
sig och svarade hvarken ja eller nej, alldeles som mången
hårdhjärtad mö för sed hafver än i vår upplysta tid.
Slutligen, då friarne blefvo för enträgna, förklarade hon,
att den som bäst kunde uppfylla ett af henne utfästadt
mandomsrön skulle få hennes hand och hjärta.
Mannaprofvet bestod i att gräfva ett utlopp åt Immeln och
den som blefve först färdig, skulle hemföra bruden.

Tvenne af friarne antogo tillbudet. Den ene började
gräfva vid Filkesboda, där sjöns utlopp nu är, och den
andre på Dyneboda marks ägor.

Men hur det var, så måtte jättemön i hemlighet tyckt
bäst om den friaren som gräfde vid Filkesboda, ty för
att hjälpa honom begagnade hon sig af följande äkta
kvinnolist. Hon begaf sig till Dyneboda och började
inlåta sig i en stilla kurtis med den där i sitt anletes
svett arbetande jätten, lät honom lägga sitt hufvud i
hennes knä och — må läsarinnorna ursäkta den tidens
jätteseder — »löskade» honom.

Det är en ny upplaga af Simson och Delila, fast
något omredigerad.

Nog af, jätten fann sig så väl af denna behandling,
att han glömde att arbeta. Det var, kan tänka, trefligare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free