Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 32. I »Kastagropen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låta trollpackor styra i rådslagen, så kunna vi med
detsamma taga Pus-Else till anförare. Sätt henne på en
ungsraka och låt henne rida i spetsen för oss alla till
Blåkulla, ty dit bär det i alla fall med slikt regemente.»
Det tog.
»Åt helvete med häxan!» ropades det i korus.
Och då Sven Pålsson befallde, att hon skulle drifvas
bort från församlingen, sågos hundratals armar villiga att
verkställa detta. Pus-Else drogs fram från sin plats
bakom stenblocket och öfver mängdens hufvuden
transporterades hon på höjda armar liksom ett annat
trasbylte bort mot ingången, där hon med en spark
befordrades vidare ut i natten, allt naturligtvis under ljudeliga
skällsord, skrik och förbannelser å hennes sida.
Härmed var Sven Pålssons seger öfver Pus-Else
beseglad, men hade han sett de blickar, hvarmed hon
under luftfärden på snapphanarnes armar betraktade honom,
skulle han betänkt sig mer än en gång, innan han låtit
henne undkomma lös och ledig.
Efter Pus-Elses hårdhändta aflägsnande var beslutet
snart fattadt. Fångarne skulle förvaras i afvaktan på
utgången af de underhandlingar beträffande utväxling,
som Sven Pålsson åtog sig att ombesörja.
Innan rådsförsamlingen upplöstes, frågade Sven
Pålsson, om ingen hade något vidare att andraga.
I det ögonblicket hängde gästgifvarens i Markaryd
lif på ett hår, trots det föregående beslutet. Vid denna
fråga tog nämligen en äldre, reslig snapphane, som
hittills hållit sig i skymundan, några steg framåt mot
anförarnes krets. Han hade tydligen något på hjärtat.
Flera gånger öppnade han sin breda mun, som hade han
velat säga något, men icke ett ord hördes. Han
besinnade sig. Mumlande mellan tänderna: »han skänkte mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
