- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
330

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Den b!å ormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

helst Göingehöfdingens folk, icke utan skäl befarande
att en sammanstötning med dem kunde bli farlig för
hennes frihet.

Snart korsades hennes väg af en muntert porlande
bäck, som öfver stenar och trädrötter slingrade sig ned
mot Immeln. Hon följde den ett litet stycke mot öster,
tills hon påträffade en söndersplittrad klippa, genom
hvars mossbelupna refvor bäcken sökte sig fram och
gjorde ett mer än en meter högt fall, hvars dofva brus
öfverröstade susningen i bokarnas yfviga kronor. Här
kröp hon in i en af busksnår omgifven skrefva, så att
föga mer än det gula ansiktet med de svarta brinnande
ögonen och den krökta roffågelsnäsan syntes. Hade
någon i detta ögonblick kommit fram till det vackra
vattenfallet för att beundra dess skönhet eller läska sig af
dess klara vatten, skulle han, om han blifvit varse detta
ur grönskan framstickande Medusahufvud, ha rysande
tagit till flykten, troende sig se någon af skogens onda
andar vakande öfver en på detta ensliga ställe nedgräfd
skatt.

Pus-Else väntade tydligen någon, men ville hålla sig
dold, tills hon fick se om denne någon vore den rätte.

Och hennes väntan blef icke lång. Snart knastrade
skogsmarkens torra grenar under tunga steg. Pus-Else
drog sig än djupare in i bergsskrefvan vid detta buller,
men då hon såg att det var »Röde-Nisse» som kom,
kröp hon fram och emottog honom med ett af sina mest
inställsamma leenden.

Röde-Nisse hade icke blifvit fagrare efter
»snapphanebyken» vid Wanås, hvilken han endast med knapp
nöd undkommit. Tvärt om hade hans redan förut
afskräckande fula ansikte blifvit ännu fulare och hemskare
genom ärren af de nyss läkta svåra brännsåren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free