Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Den b!å ormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pänningarne, som fogden lofvat dig, om du hjälper
honom att knipa flickan.»
Det märktes på det snikna uttrycket i Röde-Nisses
ögon, att denna invändning djupt grep honom, men han
svarade:
»Jag säger dig ju, att det är omöjligt att taga
flickan.»
»Men jag säger dig att det är möjligt.»
»Nå, om du är så säker på din sak, Pus-Else, så
säg mig hur det skall gå till.»
»Det skall jag. Först måste Göingehöfdingen dö.
Därefter skrämmer jag junker Rud med att Lille-Mats,
som sedermera är ensam befälhafvare här i trakten,
ämnar taga lösepänning för flickorna, och därmed förmår
jag honom att bortföra dem, något som i villervallan
efter Sven Pålssons död lätt går för sig. Vi hjälpa
honom, och fogden och han komma öfverens att taga hvar
sin af flickorna. Konstigare är det icke.»
»Konstigt nog, tycker jag. Det är lätt att säga att
Göingehöfdingen skall dö, men det är svårare att döda
honom.»
»Inte så svårt som du tror. Nästan hvar enda kväll
vid den här tiden ror han till Getön och stannar där till
efter solnedgången. Stundom har han systern med sig,
men oftast är han alldeles ensam. Enfaldigt folk inbillar
han, att han ror dit för att i ensamhet med sig själf
öfverlägga och grubbla, men jag vet, att han där har
nedgräft en stor skatt, och det är för att få vara ensam
med den, han så ofta ror dit. Inte vore det svårt för
en rask karl att på den af skog och täta snår bevuxna
Getön lägga sig i försåt för honom och stöta ned honom,
innan han ens hinner blinka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
