- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
344

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 35. Flykten ur fängelsehålan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Man hörde knastrande af ris, ännu några
jordklimpar föllo ned och så — var det icke en stjärna? Jo, vid
Gud, gästgifvaren såg en bit af himlahvalfvet och han
såg en stjärna glimma. Men allt emellanåt bortskymdes
stjärnan och krafsandet och prasslandet fortsattes.

Gästgifvaren väckte de öfriga. Och strax efter
hördes en späd stämma hviska ofvanifrån:

»Nu tror jag hålet är stort nog och jag släpper ned
repstegen.»

Och repstegen kom. Lars Ryding var den förste
som steg upp, därpå följde ryttmästaren, så kom
gefrejtern och sist gästgifvaren. Mårten, Sven Korp och
dennes son Johan välkomnade dem där uppe. Det var
nämligen de som med förenade krafter utfört det farliga
räddningsarbetet.

Redan första natten hade de påbörjat det, men
det tog tid, ty jordlagret var tjockt och man måste
arbeta så tyst som möjligt för att icke höras af vakten
nere i klyftan. Takets konstruktion underlättade arbetet.
Nederst bestod det af grofva stockar, men de lågo så
glest, att en karl mycket väl kunde krypa mellan dem.
Därpå följde ett lager ris, och sedan man undangräft
jorden, hvilket tog den längsta tiden, lyckades man maka
riset åt sidan, så att ett för flykten tillräckligt stort hål
uppstod.

Det var en lycka för Mårten och hans medhjälpare
att fängelsehålans tak till följd af den höga, branta
klippan icke kunde synas ifrån klyftan samt att
snapphanarne sällan färdades fram i eller brydde sig om att
bevaka den oländiga marken ofvanför klyftan. De visste
att fångarne omöjligt kunde nå taket nedifrån och tänkte
aldrig på att någon skulle kunna komma dem till hjälp
utifrån. De trodde sig ju ha tagit hela sällskapet till fånga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free