- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
345

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 35. Flykten ur fängelsehålan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sedan fångarne hjärtligt skakat hand med sina
räddare, föreslog gästgifvaren, att de skulle kasta igen hålet
och att, så godt ske kunde i mörkret, alla märken efter
detsamma skulle utplånas.

Med förenade krafter gick detta ganska raskt för
sig. Riset makades åter tillsamman, jorden påfylldes och
löf och barr ströddes öfver den plats, där gräfningen
skett. Afsikten med detta arbete var, att därigenom
snapphanarne så sent som möjligt skulle påträffa
utgångspunkten för flyktingarnes spår.

Naturligtvis dröjde man icke längre på den farliga
platsen än som var nödvändigt. Och nu var det Sven
Korp som blef vägvisare. Efter att ha passerat en
oländig skogsmark, förde han flyktingarne ett stycke åt en
smal, slingrande skogsväg, som var hård nog för att
spåren skulle synas så litet som möjligt. Därefter stego de
ned i en bäck, hvars fåra följdes ett långt stycke,
hvarvid flyktingarne stundom vadade i vatten till öfver knäna.
Ur densamma steg man upp på en hård klippa, åt hvars
stundom ganska branta sida man klättrade, tills en af
busksnår dold klyfta uppnåddes.

»Här kunna vi», sade Sven Korp, »afvakta
dagningen. »Då det blir ljust kunna vi bättre dölja våra spår.»

Under denna ganska välbehöfliga rast blef det fråga
om, hvar flyktingarne bäst och säkrast skulle kunna dölja
sig, medan den första stormen ginge öfver, ty att de
skulle bli ifrigt efterspanade, visste man. Sven Korp
ansåg icke sin stuga tillräckligt säker i sådant hänseende,
hur undangömd den än vore. Men han hade, sade han,
i närheten af densamma ett gömställe, som ingen annan
än han själf och hans son kände till och som
snapphanarne aldrig skulle finna, hur goda spanare de än
vore, och dit beslöts det att han skulle föra dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free