- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
350

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 36. Lönmord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mina första ungdomsdårskaper, då denna djäfvul i
kvinnohamn snärjt mig i sina garn, skall frälsa henne från en
död som hon hundra gånger förtjänat.

Det finns ett gammalt ordspråk som säger: »då man
talar om hin onde står han bak dörren», och sanningen
häraf fick Göingehöfdingen i detta ögonblick erfara, ty
han hade knappast tänkt ofvan återgifna tanke till punkt
förr än det prasslade i det täta busksnåret och Pus-Else
stod framför honom, betraktande honom med sina
flammande, furielika ögon.

»Hvad nu, häxa!» utbröt Göingehöfdingen, nästan
häpen öfver att hans tankar så där ögonblickligen tagit
en fast och lefvande form i verkligheten och på samma
gång förtörnad öfver det obehagliga afbrottet och fast
besluten att nu icke släppa henne ur händerna. »Skall
jag då aldrig slippa din vidriga åsyn?»

»Har du då glömt, Sven Pålsson, att det funnits en
tid, då det var du som sökte min åsyn, icke jag din.
Har du då glömt, att du en gång svurit zigenerskan
kärlek och tro?»

»Det är sant, att jag i min första ungdom under en
kort tid varit en af dina många älskare. Den
ofördärfvade ynglingen, som nyss störtat sig i hufvudstadens
brusande nöjen, kunde ej motstå de giller du lade ut för
honom under den tid då du, en på sitt sätt firad
skönhet, dansade och sjöng för gästerna på Köpenhamns
taverner. Men till min lycka hade jag kraft att snart nog
slita dina trollska kädjor, och minnet af denna flyktiga
berusning är länge sedan jordadt i sällskap med andra
ungdomsdårskaper.»

»Hos dig ja, men icke hos mig. Zigenerskan
glömmer aldrig. Jag älskade dig, Sven Pålsson, på mitt sätt,
älskade dig mer än de höge herrar, som strödde guld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free