- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
351

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 36. Lönmord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för den föraktade danserskans fot. Men du öfvergaf mig
och kärleken vändes i hat. Nu är den efterlängtade stund
inne, då du skall betala din gamla skuld till
gatsångerskan.»

»Jag är dig ingenting skyldig. Men du, du står i
en skuld till mig, som endast kan försonas med galgen.
Gång efter annan har du korsat mina planer och utsått
splitets draktänder bland mina män. Nu är domens dag
kommen, och jag skall själf släpa dig till galgen.»

Sägande detta grep han henne så hårdt kring
handleden, att hon segnade ned på knä och kved af smärta.

»Jag släpper dig ej», röt han. »Du skall nu följa mig
till mitt läger, och om du försöker undkomma, är du
dödens.»

»Det är du som skall dö», hväste Pus-Else, under det
hon förgäfves sökte frigöra sin arm.

I detta ögonblick prasslade det åter i buskarne, och
Röde-Nisse störtade sig som en tiger öfver
Göingehöfdingen, hvilken nu måste släppa häxan för att försvara
sig mot denne opåräknade fiende.

Och det blef en brottning, hvartill Immeln
säkerligen aldrig bevittnat maken. Ingendera kunde begagna
sina vapen. Göingehöfdingen bar en pistol i bältet, men
han kunde icke få sin arm ledig för att rycka upp den.
Röde-Nisse å sin sida höll i handen en lång, skarpslipad
knif, men han kunde icke begagna den, ty motståndarens
järngrepp om hans arm hindrade det, och under
bemödandet att lösgöra den släppte han knifven, som
klingande föll ned på strandens stenar. De brottades bröst
mot bröst och utgången var oviss, ty båda voro ovanligt
starka män. Den hala ljungmarken gaf icke säkert
fotfäste under sådana tag, och därför tumlade de snart båda
omkull, hvarvid till en början Sven Pålsson kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free