- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
384

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 39. Striden på hoimarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det berodde på Pus-Elses förutseende, att Severin
hade så mycket folk att föra i striden. Hans eget band
var nämligen föga talrikt, men Pus-Else hade från
Immeln skickat bud till de i snapphanekulan i södre mark
lägrade snapphanarne af Röde-Nisses från Severins
separerade band att begifva sig till holmarne. Hon hade
gjort detta, på det att ruinerna, som redan då blifvit
utsedda till förvaringsort för de bortröfvade flickorna, skulle
erbjuda dess större säkerhet vid ett eventuelt anfall.

Då Lars Ryding fann, att striden allt mera
koncentrerade sig i södra delen af hufvudbyggnaden, där
snapphanarne hårdt ansattes af dragonerna, beslöt han att pusta
ut ett ögonblick och därunder se sig om efter någon
plats, där det kunde antagas, att de fångna flickorna
förvarades. Borggården var nu alldeles tom för snapphanar
och han begaf sig dit.

Därvid föllo hans blickar på det norra flygeltornet,
som visserligen saknade tak men dock stod jämförelsevis
oskadadt och till och med hade fönster med söndriga
glas i bågarne. Där vore kanske flickorna förvarade.
Han försökte att titta in genom de i regnbågens färger
skiftande, små glasrutorna, men såg ingenting. Ett
ögonblick föreföll det honom som om han sett ett par svarta,
brinnande ögon på andra sidan, men det var väl en
synvilla. Emellertid ville han undersöka detta torn. Den
söndriga dörren gaf vika, han inträdde i ett halfmörkt
rum och stod ansikte mot ansikte med — Pus-Else.

Häxan höll i handen en lång knif, hon kröp
tillsamman som en tiger, färdig att taga sitt dödande språng,
men fogden var henne för snabb. Ett slag af hans
pistolkolf kom henne att släppa knifven och i nästa ögonblick
hade han gripit henne i nacken och tryckt henne ned
på knä.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free