Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 39. Striden på hoimarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var ingen yttre åverkan, sprängning eller dylikt,
som åstadkom detta fruktansvärda ras. Troligen hade
länge den höga gafveln, frätt af tidens tand, regn och
stormar, förberedt denna katastrof, hvilken nu påskyndats
af det genom det myckna skjutandet framkallade
lufttrycket.
Nog af, hvad kulor och svärd icke förmått uträtta,
åstadkom den gamla jättemurens fall. Striden afbröts
genast. De snapphanar, som undkommit raset, gåfvo sig
fångna. Dragonerna fingo bortkasta värja och pistol för
att i stället söka rädda de arma människor, som kvedo
i dödsångest under den stenhög, hvilken fyllde platsen,
som nyss så ursinnigt försvarats. Några framdrogos
lefvande, fast svårt skadade. De som befunno sig längst
inne hade krossats i samma ögonblick, som de träffades
af murmassorna, och först efter flera dagars arbete kunde
deras stympade lik framdragas ur ruinen.
Fångarnes antal uppgick till öfver tjugo, men nära
det dubbla antalet hade krossats under den fallande
gafveln. Dessutom hade många stupat i striden.
Äfven ett betydligt antal dragoner voro sårade eller
döde. Striden på holmarne var en af de blodigaste af
Hummerhjelms många strider med snapphanarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
