Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 40. Återförenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och snart skola Hummerhjelms dragoner genomsnoka
källrarne. Men när Lars Ryding kommer hit, skall han
finna sin dotters stympade lik! Då skall han tänka på
min son! Ha, ha, ha, då är min Sven hämnad! Du skall
dö, flicka!»
Anna Ryding hade sjunkit ned på golfvet, vridande
sina händer i värnlös förtviflan. Hon kände sig som
förlamad inför häxans eldsprutande blickar och
blixtrande knif.
Pus-Else grep henne i håret, böjde henne tillbaka
och höjde knifven.
I detta ögonblick knäppte det till i väggen,
draperiet slogs tillbaka och en högväxt, vacker kvinna
störtade in och grep häxans till dödshugget höjda arm.
Det var Lisbeth Franck, snapphanehöfdingen Severins
hustru.
»Släpp mig, fördömda slinka, hon måste dö!» skrek
Pus-Else och sökte med all makt frigöra sin arm.
Men Lisbeth var stark, lika stark som häxan, och
Pus-Else måste släppa Annas hår för att kunna befria
sig från den oväntade räddarinnan.
Pus-Else var icke den som ville uppge sin
efterlängtade hämnd; rasande af vrede anföll hon nu Lisbeth
af alla krafter för att frigöra sig ur hennes armar, och
en vild brottning uppstod emellan de båda kvinnorna.
Pus-Else förlorade jämvikten och drog Lisbeth med sig
i fallet; båda tumlade om med hvarandra på golfvet,
häxan alltjämt med knifven i hand.
»Släpp mig, Lisbeth, eller vid afgrunden mördar jag
dig!» stönade Pus-Else.
Men Lisbeth släppte icke. Då gjorde Pus-Else en
våldsam ansträngning, lyckades frigöra sin högra arm och
stötte knifven i Lisbeths bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
