- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
391

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 40. Återförenade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I detta ögonblick hördes vapenslammer och röster
utanför dörren, den stöttes upp och Lars Ryding åtföljd
af Åke Silfver och flera dragoner kommo in i rummet.
Men häxan var redan borta. Med en styrka som
endast den yttersta fara kunde gifva henne, hade hon
frigjort sig från Lisbeths domnande tag, störtat upp och
försvunnit genom samma draperi, från hvilket Lisbeth
kommit.

Snart låg Anna, som först nu återfick bruket af sina
af skräck domnade lemmar, vid sin fars bröst, gråtande
af glädje öfver att åter vara hos honom, men tillika
rysande af fasa öfver de sista minuternas förfärliga scener.

Något senare återfinna vi flertalet af de personer,
kring hvilka vår skildring hufvudsakligen rört sig,
församlade i den underjordiska, fantastiskt möblerade sal,
där Severin mottagit sin broder kyrkoherden.

Ryttmästar Hård hade återfunnit sin Lena Sofia,
slottsfogden Lars Ryding sin dotter, men en ännu mera
oväntad återförening skulle snart inträffa.

På divanen låg Lisbeth döende. Häxans knif hade
träffat allt för väl, och den vackra, i lifvets strider så
hårdt pröfvade kvinnan skulle snart finna ro i döden,
döende med den tillfredsställelsen att ha slutat sitt lif
med en god gärning och att i döden omgifvas af
tacksamma, deltagande hjärtan.

Den döendes första fråga var efter Severin. Då man
svarade henne att han fallit i striden, hviskade hon med
matt stämma:

»Gud ske lof.»

Därefter bad hon att få taga afsked af sina barn.

Hvar funnos de? Efter de anvisningar, hon gaf med
slocknande stämma, sändes Mårten, som redan bättre än
någon annan hunnit orientera sig i de villsamma källrarne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free