- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
404

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 41. Häxjakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var tydligen ihålig, ty det lät så doft, då man slog
med yxhammaren på barken. Och detta bekräftades
äfven, sedan torparne efter mycket arbete fått den gamle
jätten att falla. Ett stort tomrum gapade emot dem i
ekens inre.

Men hvem kan beskrifva deras häpnad och
förvåning, då de i detta tomrum funno ett människoskelett
och kvarlefvorna af en ryttarpistol med uråldrigt hjullås
samt bladet af en lång knif. Denna förvåning, som snart
spridde sig öfver hela orten, stegrades än mera, då
sakkunnig person förklarade, att skelettet härrörde af en
ovanligt högväxt och kraftigt byggd kvinna.

Huru hade skelettet kommit in i eken?

En närmare undersökning visade, att den saken
ingalunda vore svår att förklara. Tre à fyra meter ifrån
roten fanns nämligen en synbarligen mycket gammal
öppning i det håligheten omslutande skalet, och denna
öppning var så stor, att en vuxen människa med något
besvär kunde tränga sig igenom.

Efter denna upptäckt är icke Pus-Elses förfärliga
död svår att förstå. I sin dödsångest att finna något
gömställe hade hon fått syn på hålet i ekens stam —
eller kanske visade just den svarta fågeln vägen.
Förtviflan gaf henne styrka, hon lyckades klättra upp till
öppningen och pressa sig ned därigenom. Fötterna kunde
icke finna något stöd i ihåligheten, hon gled ned till
bottnen och var räddad — för tillfället.

Men sedan folket aflägsnat sig och allt var tyst och
lugnt, blef det fråga om att lämna gömstället och krypa
fram. Men det kunde hon icke. Hålet var för trångt,
armarne pressades intill lifvet, fötterna funno intet fäste
i den ruttna veden. Det var omöjligt att komma ut ur
denna lefvande och grönskande likkista. Hade hon haft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free