- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
408

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 42. Stormningen af Immelsborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphuggit en bred vak, hvars svarta, glänsande
vattenspegel gjorde en egendomlig kontrast mot det hvita
snöfältet, och denna vak hölls ständigt öppen i skydd af de
på bergsklinten planterade kanonerna. Därjämte hade han
låtit öfvergjuta den af kullersten uppförda förskansningen
kring ön med vatten, hvilket frös och förvandlade
Immelsborg till en verklig isfästning, hvars glatta sidor icke
voro lätta att bestiga under en stormning.

I en rymlig riskoja på Getön, icke långt från
Göingehöfdingens graf, återfinna vi tre bekanta, hvilka slagit
sig ned kring en i kojans midt brinnande stockeld eller
s. k. »nying». Det var ryttmästarne Axel Hård och
Alexander Hummerhjelm samt löjtnant Stålhammar.
Elden sköttes af Frosten, samme unge ryttare, som Hård
med fara för sitt eget lif räddat vid Wanås och som han
nu tagit till sin uppassare, sedan Frosten för att få stanna
hos sin ryttmästare, som han formligen dyrkade, lämnat
sitt förra regemente och tagit tjänst vid Hårds skvadron.

»Kan någon af er säga mig», sporde löjtnant
Stålhammar, »hur länge vi skola ligga här i jordkulor, innan vi
få löpa till storms mot isfästningen där borta på Högön?
Jag tycker det vore bäst att klämma efter
snapphanehundarne ju förr dess hellre.»

»Åh hå», svarade Hummerhjelm, »jag börjar
misstänka, att presten i Färlöf, hos hvilken du har ditt
vinterkvarter, måtte ha antingen ovanligt godt öl eller en
vacker dotter, efter som du längtar härifrån. För öfrigt
vet du lika väl som jag, att vi vänta på kanonerna, som
skola tysta snapphanehundarnes gläfs, innan vi löpa till
storms.»

»Hm! Det är mest bara skräp med ölet», mumlade
Stålhammar.

»Jaså. Då är det flickan, kan jag förstå», återtog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free