- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
409

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 42. Stormningen af Immelsborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrattande Hummerhjelm. »Men», tillade han vänd till
Hård, »du är då just icke någon underhållande värd i
ditt prydliga slott. Här har du nu suttit och stirrat i
elden en half timme utan att säga ett ord.»

»Jag tänker på förra gången jag var vid Immeln
och hur annorlunda allt nu har blifvit. Då var det
härlig högsommar omkring mig, men vinter i hjärtat — nu
är det tvärt om.»

I detta ögonblick inträdde en korporal, gjorde
ställningssteg och rapporterade, att en snapphane blifvit
fångad på en af småöarna i närheten. »Han begär», sade
korporalen, »att bli förd till ryttmästar Hummerhjelm, åt
hvilken han säger sig kunna gifva viktiga upplysningar.»

»För hit karlen», befallde ryttmästar Hård, och inom
några minuter kommo tvenne ryttare ledande emellan sig
en vild, rödskäggig karl, hvars hela yttre tillkännagaf
den genuine snapphanen.

»Hvad är du för en figur», frågade ryttmästar
Hummerhjelm. »Söker du undanflykter för galgen, efter som du
vill försöka slå dalkarlar i mig?»

Den rödskäggige tycktes bära sin fångenskap med
förvånande jämnmod. Han till och med skrattade de tre
officerarne midt i ansiktet.

»Låt mig få min högra hand ledig, så att jag kan
helsa på de höge herrarne», sade han.

På ett tecken af Hummerhjelm släppte soldaten
fångens högra arm. Han begagnade denna ledighet på ett
ganska oväntadt sätt. Med ett raskt tag grep han fast
om det röda skägget, ryckte det löst och gned helt
välvilligt soldaten i ansiktet med denna sin manliga prydnad.

»Gästgifvaren! — Vid alla tömda kannor och stop är
det inte gästgifvaren», jublade Hummerhjelm och
skrattade, så att ögonen tårades, och de andra instämde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free