- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
421

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 42. Stormningen af Immelsborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

soldaterna hurrade och kastade sig med förnyad stridsifver,
som icke stod att hejda, öfver den tillspillogifna flocken,
af hvilken de flesta nedgjordes, andra togos till fånga och
några få lyckades rädda sig öfver vallen. Men af dessa
drunknade flere i vaken och andra blefvo nedskjutna.
Det var endast ett mycket ringa fåtal, som lyckades uppnå
skogens skyddande mörker.

I samma ögonblick som det fjärde och sista skottet
aflossats, kom Stålhammar att tänka på fången. Hans
plats var tom. Lille-Mats, som dock varit så säkert
bunden — löjtnanten hade själf undersökt banden —
fanns icke längre på batteriet. Stålhammar blef på samma
gång bestört och ursinnig öfver denna obegripliga
rymning, men då han i detsamma kastade sina blickar ut
öfver snöfältet, fick han se Lille-Mats dyka upp ur
klippans djupa skugga och springande af alla krafter bege
sig ut på den af branden klart upplysta isen. Utan
betänkande ryckte Stålhammar till sig en karbin,
kastade den till kinden och sköt. I samma ögonblick
skottet ljöd, sågs Lille-Mats slå armarne i vädret och
störta omkull. Några ryckningar i kroppen och han låg
stilla — död.

»Så blef honom då galgen besparad och han fick dö
en ärlig krigsmans död för en kula. Det var bättre än
han förtjänat», sade Stålhammar, i det han kastade den
ännu rykande karbinen öfver axeln.

Där nere hade kampen nu upphört, och Stålhammar
och hans män lämnade batteriet, där de tagit en så
framgångsrik del i striden, och begåfvo sig ned på ön för att
skaka hand med sina kamrater.

Stålhammar emottogs som dagens hjälte. Han hade
med egen hand tillfångatagit befälhafvaren och dessutom
genom att låta kanonerna ingripa i striden gifvit denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free