- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
422

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 42. Stormningen af Immelsborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett brådare slut än den annars skulle ha fått. Också
erhöll han idel loford af kamrater och förmän.

»Hvar är den fångne snapphanechefen, hvar har ni
gjort af Lille-Mats?» frågade honom fältmarskalken
Ascheberg, i det han omfamnade den öfverlycklige löjtnanten,
som vid denna fråga kände sig en smula brydd.

»Hans lik ligger på isen där ute — han lyckades
rymma på ett nästan obegripligt sätt, medan vi serverade
kanonerna, men lyckligtvis upptäckte jag honom där nere
på isen och sköt honom.»

»Är löjtnanten säker på att den gamle räfven fick
sitt banesår?»

»Ja, jag såg hans dödsryckningar.»

*



Låtom oss, medan svenskarne triumfera öfver sin
fullständiga och jämförelsevis tämligen lättköpta seger,
återvända till den fallna snapphanehöfdingens lik. Var det
verkligen ett lik, som låg där utsträckt i snön?

Ja, nog såg det så ut, men knappast hade den sista
soldaten försvunnit från batteriet på bergklinten, den enda
plats där man hade full utsikt åt denna sida, förr än
Lille-Mats reste sig försiktigt, mumlande i skägget: »Hade jag
inte låtsat dö, så skulle snart en ny kula ha skickats efter
mig och den hade kanske tagit bättre. I alla fall var det
inte illa skjutet, ty kulan snuddade vid örsnibben. Men
de skola nog få veta, att Lille-Mats lefver än.»

Efter denna för ett lik något egendomliga monolog
började han springa af alla krafter och hade snart
uppnått det skyddande mörkret.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free