- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
423

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 43. Döden för fosterlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kap. 43.

Döden för fosterlandet.



Åter hade högsommaren klädt den af kriget
förhärjade skånska jorden i sin fagraste blomsterskrud. Det
var på aftonen den 21 Juni 1678. Kyrkoherden Maglow
hade med pipan i mun slagit sig ned att i den vackra
sommaraftonen hvila efter dagens mödor på en bänk, som
han låtit uppsätta invid vägen i en till prestgården
hörande vacker lund öster om gården. Det var hans
favoritplats dels på grund af den omgifvande, skuggrika
grönskan, dels ock emedan han från denna plats kunde hålla
god utkik öfver dem, som färdades på vägen, och detta
var honom i den landtliga stillheten en god förströelse.
Alltid kom någon sockenbo förbi, med hvilken han kunde
inleda ett samtal, eller kanske till och med en främling,
af hvilken han kunde få höra något nytt från
krigsskådeplatsen, som vid denna tid icke var särdeles aflägsen, enär
svenska armén under konung Carls eget befäl belägrade
Kristianstad, på samma gång den danska under hertigen
af Croy låg framför Helsingborg.

Den gode kyrkoherden höll just på att lämna sitt
observatorium, såsom han kallade bänken vid vägen, för
att höra efter om ej mor hade aftonvarden i ordning, då
han längst borta i öster, ungefär där klockaregården nu
ligger, tyckte sig se något blankt glimma i aftonsolens
sista, dröjande strålar.

Var det icke vapen? Det där måste man taga reda
på, tänkte kyrkoherden, och så klef han upp på
gärdesgården för att se bättre. Jo verkligen! Det var ju en
svensk ryttartrupp, som kom där borta. Det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free