- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
424

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 43. Döden för fosterlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ryttarnes blanka bröstharnesk, som glimmade i solen. Men
truppen var icke stor, på sin höjd tio à tolf man, räknade
kyrkoherden. Och det var märkvärdigt hvad den färdades sakta.
Icke bruka svenske ryttare att rida i dylik snäckgång, där
de tågade fram i dessa krigets tider. Och inte gärna
kunde hästarne vara uttröttade, då truppen antagligen icke
komme längre bort ifrån än Kristianstad.

Maglow blef nyfiken och om än kära mor i detta
ögonblick hugnat honom med att gröten rök på bordet,
så skulle hon icke fått honom bort från hans
observatorium, förr än truppen passerat.

Hur sakta än truppen färdades, närmade den sig dock
allt mer och mer, och nu såg Maglow, att framför
densamma red en ung officer, hvilken han tyckte sig känna.
Ja, verkligen! Det var ju löjtnant von Borneman, hvilken
ända till i förra månaden, då besättningen på Wanås
indrogs och kallades till belägringsarmén framför
Kristianstad, fört befälet därstädes — gamle Rydings blifvande
svärson och Maglows synnerlige favorit. Kyrkoherden kunde
icke efter denna upptäckt afvakta truppens ankomst utan
hoppade ned på vägen och gick den till mötes.

»Gladeligt möte»! ropade Maglow, då han hunnit
inom hörhåll för truppen, men ångrade genast denna sin
helsning, ty till sin förvåning såg han att den alltid så
lefnadsglade och muntre löjtnant Borneman såg dyster och
sorgsen ut.

»Icke så gladeligt», svarade Borneman, »men väl mött
i alla fall. Jag hade just ämnat att bedja er, fader Maglow,
vara mig följaktig till Wanås. Jag medför en svårt
sårad, som kanske snart behöfver det heliga sakramentet.»

Nu såg Maglow, att ryttarne omgåfvo en hästbår, å
hvilken låg en officer. Men den sårade var öfverhöljd med
en kappa, så att kyrkoherden icke kunde se, hvem det var.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free