- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
425

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 43. Döden för fosterlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hvem är den sårade?» sporde Maglow och kände
sig helt beklämd inför svaret.

»Axel Hård», svarade Borneman med en af rörelse
darrande stämma.

»Gud i himlen, ryttmästaren!» utropade Maglow; »hvad
skall fröken Lena Sofia säga om detta?

»Hon är en krigsmans brud, svarade Borneman, och
bör sålunda kunna bära det. Och hon vet det redan; jag
sände en ryttare med bref till Anna, så att vi icke skulle
komma oförvarandes öfver dem med den stora sorgen.
För öfrigt! Där som finnes lif finnes hopp, fast icke vilja
läkarne tro på det, och inte han själf heller. Han har
begärt att bli förd till Wanås för att dö, och konung
Carl har själf gifvit mig order att ledsaga honom dit.»

»Huru har olyckan skett?» sporde Maglow i det han
med tårade ögon höll jämna steg med hästen.

»Danskarne gjorde i dag på morgonen ett oväntadt
och häftigt utfall genom norre port. Hård med en
fåtalig trupp fick emottaga första stöten och han stridde
som en hjälte, hvilket ock erkännes inom hela armén.
Med föga mer än halfva sin skvadron lyckades han dock
så länge uppehålla fienden, att vårt folk hann ordna sig
till strid och drifva danskarne tillbaka, så att utfallet,
som afsåg att förstöra ett af våra batterier, misslyckades.
Men så blef han ock själf på platsen och skulle aldrig
ha lefvande kommit därifrån, om ej den unge ryttaren,
som rider närmast bakom kåren, med ett själfuppoffrande
dödsförakt, som väckte allmän beundran, kastat sig midt
in i hopen af fiender och ryckt sin ryttmästare ur deras
händer. Men Hård var redan då så svårt sårad, att man
kan befara det denna vackra bragd blifvit utförd förgäfves.»

Kyrkoherden vände sig om och kastade en blick på
truppen. Närmast bakom båren red en ung ryttare med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free