Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 43. Döden för fosterlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där förblef hon hela den tid sjukdomen varade, troget
delande med den från armén medföljande läkaren vården
af den sjuke.
»Tror ni», sporde hon läkaren, sedan de blifvit allena
med den sjuke, »att det finns hopp?»
»Jag vågar icke säga det», svarade den unge läkaren.
»Af hans många sår äro endast tvenne farliga, men de
äro hvart för sig af sådan beskaffenhet, att man af dylika
plägar vänta döden. En ung ofördärfvad kropp och Guds
godhet kunna dock göra underverk.»
Fröken Lena böjde sig resigneradt inför detta svar,
men man såg på henne, att hon hoppades föga.
Under natten blef sårfebern svår, men följande dag låg
liksom ett skimmer af hopp öfver sjukrummet. Hård
återfick på morgonen full sans och, som det tycktes, också
nya krafter. Litet hvar började hoppas, men den unge
läkaren skakade på hufvudet och menade, att dylika pauser
i sårfebern vore föga att bygga på. Och det visade sig,
att han hade rätt. Febern återkom med förnyad styrka.
Vi skola ej följa de olika skiftningarna af hopp och
fruktan, som aflöste hvarandra kring sjukbädden, utan
förflytta oss till aftonen den 23. Det var en sorglig
midsommarafton på Wanås. Förra året hade krigets
åskmoln hängt öfver borgen denna kväll, färdiga att urladda
sig. Men likväl hade midsommarglädjen stått högt i sky,
man hade lekt och fröjdats såsom den gör, hvilken vill
skynda att tömma glädjebägaren i botten, innan ovädret
bryter löst med blixt och hagelskurar öfver lifvets
vårblommor. Nu däremot såg allt fredligt och lugnt ut
kring Wanås. Väl mullrade krigets åskor på afstånd,
men ingenting förebådade, att ovädret närmade sig. Och
likväl var midsommarglädjen borta. Ingen majstång på
den gröna planen framför borgen, ingen jublande dans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
