- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
428

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 43. Döden för fosterlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingen midsommarsvaka med blommor och kärlekssmek.
Jo, där inne i sjukrummet hölls midsommarsvaka, men
det var icke hjärtan, som funno hvarandra, utan det var
hjärtan, som måste skiljas. Ryttmästar Hård hade efter ett
svårt feberanfall fallit i en djup dvala, men sent på
aftonen vaknade han åter vid full sans och antydde, att han
ville tala med sin fästmö i enrum. Då de närvarande
aflägsnat sig och Lena låg på knä vid hans säng,
hviskade han:

»Lena, jag känner, att döden är nära, men innan han
kommer vill jag tala om din framtid. Lena, jag vet, att
du kommer att sörja mig djupt, men jag vill ej, att denna
saknad skall kläda ditt återstående lif i sorgdok. Finner
du en man, som är värdig ditt hjärta, så skänk honom
också din hand. Äfven på grafkullen växa blommor.
Nu vid dödens tröskel kan jag utan svartsjuka tänka
mig dig som en annans maka, en tanke som förut, då
jag ännu hängde fast vid lifvet, plågat mig ofta.

»Nej, Axel», svarade Lena, »jag skall aldrig gifta mig.
Hvad du nu sagt mig kommer mera från din pliktkänsla
än från ditt hjärta. Men du skall ej därför tänka dig min
framtid som dyster och tom. Ej i dådlös sorg vill jag
tillbringa de dagar Gud tillmätt mig, utan jag vill verka för
mina medmänniskors bästa. Icke blott i mitt hjärta har
krigets hemsökelse slagit djupa sår, sådana blöda rundt
ikring mig, och jag vill göra hvad jag kan för att läka
dem, tills jag en gång skall möta dig i den himmel, där
jag hoppas, att ingen skall skilja oss åt.»

På det skimmer af glädje, som spred sig öfver Axel
Hårds bleka ansikte, såg man, att detta svar gjorde
honom lycklig.

»Och så, älskade, en sak till», hviskade han. »Att
jag nu förunnas den outsägliga lyckan att dö i dina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free