- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
429

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 43. Döden för fosterlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

armar, därför har jag min trogne Frosten att tacka. Glöm
honom icke!»

»Det lofvar jag dig.»

»Och bed då alla komma in, att jag får taga farväl
till den sista, långa färden.»

Vi förbigå den gripande afskedsscen, som nu följde.
Den hade tydligen öfverstigit den sjukes krafter, ty han
försjönk därefter i en lång dvala, hållande sin fästmös
hand i sin. Slutligen, ungefär vid midnattstid, vaknade
han, reste sig i sängen, stödd af sin fästmös arm, och
sade med klar och tydlig röst: »Döden är dock ljuf,
döden för fosterlandet.»

Detta var hans sista ord, och snart hade en af de
bästa och tappraste officerarne i kung Carls armé
insomnat i döden.

*



Påföljande söndag firades en högtidlig sorgefest i Gryts
kyrka. Det var ryttmästare Axel Hårds jordfästning. Flere
officerare från armén hade kommit dit, vänner till den
aflidne, hvilka midt under krigets larm ville visa honom
den sista tjänsten och taga ett långt farväl af den
afhållne kamraten. För öfrigt var den lilla kyrkan fylld
af högtidsklädd allmoge från godset, och längs
midtelgången paraderade en hedersvakt af den aflidnes
skvadron. Allas blickar vände sig med vänligt deltagande mot
den svartklädda unga flicka, som satt på en pall i koret
helt nära den blomstersmyckade kistan. Det var den
sörjande fästmön. Men hon bar sin sorg med en förvånande
sans, vittnande om stor själsstyrka, ty att den var djup
och sann, därom tviflade ingen, som kände Lena Sofia
von Putbus.

Kyrkoherden Maglow förrättade jordfästningen. Midt
under liktalet, som enligt den tidens sed var långt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free