Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 44. Göingerosens bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trodde sig känna Wanås’ gamla borg innan och utan, och
stannade slutligen vid en dörr. Då hon öppnat den,
inträdde de i en liten enkel, men hemtreflig kammare. I
en länstol i den djupa fönstersmygen satt en äldre,
gråhårig kvinna, hvars bleka, ädla drag vittnade om djupa
sorger’ men tillika om hjärtats godhet och en mindre
vanlig själfullhet. Vid hennes fötter lekte ett par
utomordentligt vackra barn, en mörkögd gosse om 7 och en
ljushårig flicka om 6 år. Den gråhåriga kvinnan var Gertrud
Pålsdotter, Göingehöfdingens syster. Och gossen och
flickan voro Severins och Lisbeth Franks fader- och
moderlösa barn, hvilkas uppfostran slottsfogden Lars Ryding
åtagit sig vid moderns dödsbädd, ett åtagande hvilket på
fröken Lena Sofia von Putbus’ enträgna begäran blifvit på
henne öfverflyttadt.
Hvad jungfru Gertrud angår, så hade hon kort tid
efter broderns död blifvit af fru Maren Juul erbjuden en
fristad på Wanås, hvilket hon då med tacksamhet antagit,
icke af ekonomiska skäl, ty hon saknade icke tillgångar
att lefva af, men därför att hon kände sig ensam och
öfvergifven och ej gärna ville längre lefva bland de vilda
snapphanarne, för hvilka hon efter broderns död saknade all
sympati. Dessutom behöfde hon gent emot de svenska
myndigheterna, därest de fingo veta hennes nära släktskap till den
hatade snapphanehöfdingen, ett huld och skydd, hvilket
en så mäktig och högt uppsatt fru som härskarinnan på
Wanås bättre än någon annan kunde gifva henne. Dock
hade hon tänkt att endast för tillfället begagna sig af
detta skydd, men så öppnade sig genom att taga vård om
Severins och Lisabeth Franks stödfallna barn en
lifsuppgift, som i hög grad tilltalade henne, och detta jämte den
tillgifvenhet fröken Lena Sofia von Putbus och Anna
Ryding visade henne samt fru Marens enträgna böner hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
