Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon höll det ock beträffande den lifsuppgift, hon redan
då utstakat. År 1691 emottog hon Wanås gods och blef
för detsamma en nitisk och verksam godsägarinna, som
kvarlämnat varaktiga minnen från de 48 år, under hvilka
hon med en mans hufvud men en kvinnas hjärta styrde
detsamma. Hon ombyggde en del af borgen, förvandlade
det fula skogskärret till en täck sjö och förbättrade
godset genom nybyggnader och odlingar, vid sin död, som
inträffade i December 1739, saknad som en moder af
talrika underhafvande.
Ryttmästaren Erik von Borneman bosatte sig med
sin unga maka på Hofgården i Qviinge och, om man får
tro kyrkoboken, välsignades deras äktenskap med icke
mindre än tio barn, af hvilka fröken Lena Sofia von
Putbus burit de flesta till dopet och stått fadder åt alla.
Där fann äfven den gamle soldaten från trettioåriga kriget
en lugn vrå och en öm vård för sin ålders sista dagar.
Korporalen Åke Silfver och den vackra Ingar i
Vesterslöf hade redan tidigare blifvit man och hustru. Efter
freden tog Åke afsked ur krigstjänsten och bosatte sig
i Olinge, där han erhållit ett frälsehemman under Wanås.
Gamle Måns Skytt lefde ännu i många år, ärad och
aktad af alla, men allt mera sluten och ordkarg, helst
sedan hans trogne Tusse några år före sin herre gått till
de sälla jaktmarkerna. Hans efterträdare blef Johan Korp,
den unge jägaresonen från berget i Mjönäs’ skog.
Och gästgifvaren i Markaryd?
Efter freden återgick han till sitt förra yrke och
gjorde Markaryds gästgifvaregård till en af de mest kända
i Sverige, en ryktbarhet, hvari värden ingalunda själf hade
den minsta delen. Mårten adopterade han som egen son
och vid Magnus Stenbocks krig i Skåne fullföljde denne
med ära och framgång fosterfaderns traditioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
