Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modig qvinnas händelserika lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en bonde i fjellbygden, mina dockor, som för
mig ega ett så stort värde, icke måtte nekas
mig, och nu understödde min moder min
begäran, då hon sade: låt henne få sina dockor
med sig; man bör icke helt och hållet förtaga
henne sitt barnsliga nöje.
Sedan jag fått dockorna i min hand, slog
bonden till hästarne att de sprungo i full fart,
hvarvid jag vände mig om och sade: adjö! adjö!
vi få visst icke se hvarandra mera. Detta grämde
både min moder och mina syskon, som likväl
icke vågade yttra något för min fader. Snart
var det kära hemmet för mina ögon förloradt
och i full fart redo vi öfver sandåsar och
ödemarker, tills vi hunnit 1 ½ mil ifrån
Bruket, då vi kommo till en by, som blifvit
ödelagd genom slagbjörnar, vargar och andra vilda
djur och hvarest allmogen sade att det
spökade. Nu sade bondens hustru till mig: stig
ned af hästen och tag i svansen, vi måste rida
fort genom skogen, annars blifver jag, som är
hafvande, uppäten af vilddjuren och om du
släpper svansen, så komma björnar och gastar
att taga dig.
Detta var en vacker lärdom för mig och
hvad intryck det gjorde på mig, kan jag icke
beskrifva; men, stadd i denna ödemark och
omgifven af dessa naturmenniskor, hade jag
ingen enda undanflykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
