Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modig qvinnas händelserika lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckades 2:ne gånger; men denna glädje
varade icke länge, ty juvren på kona började
svullna, så att hålen gingo igen. Nu stod jag
der åter; och då pigan frågade huru jag burit
mig åt, sade jag sanningen rent ut, hvarpå
hon yttrade: tig flicka, håll bara munnen på
dig, så skall jag inbilla bondkäringen, att
ormen stungit kona. Jag vill visst icke lära dig
ljuga; men för att frälsa dig ifrån mycket
stryk måste jag säga så.
Pigan höllt ord, gumman trodde hvad hon
sade och dermed var jag fri.
Knappt var detta äfventyr slut, förr än
ett nytt började.
Bondhustrun tillsade mig gå till sjön, för
att skura trädkäril, och förbjöd mig tillika
icke gå ut i vattnet. Jag gick, började skura;
men då jag icke tyckte mig få kärlen nog
hvita, gick jag ut ett litet stycke i sjön,
hvarvid mina ben blefvo genast öfverhöljda med
blodiglar, som jag i början trodde vara små
ormar. Nu började jag skrika om hjelp, då
hustrun och pigan snart kommo och befriade
mig från dessa, visst icke då, behagliga djur.
Derefter blef jag tillsagd äta frukost, som
bestod af en liten bit rå finsaltad fisk, ett
stycke bröd, bakat af bark och något kornmjöl,
samt en liten tår sur mjölk i en trädkopp.
Då jag fick se denna mat tänkte jag, här måtte
blifva Jul och roliga dagar. Jag var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
