Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modig qvinnas händelserika lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Änteligen blef dagen till resan utsatt och
aftonen förut sade bondens hustru till mig:
gå nu och lägg dig och sof, i morgon bittida
skall du följa med oss. Jag, som misstänkte
bondfolket för att narra mig, tordes ej lägga
mig, utan satte mig i en hölada och vågade
icke somna. Nu var morgonen till den
efterlängtade dagen kommen. Hästarne framleddes
på gården, de påselades, de förspändes och
allt var färdigt till resan; men icke ett ord
sades åt mig. När nu allt var i ordning,
sprang jag fram och sade: jag tror ni tänka
resa ifrån mig? Nej, nej min flicka, sade
bondgumman, jag tänkte just nu gå och väcka dig.
Nu kom bonden och med hög stämma
sade: hon får icke följa med; flickan skall vara
den tid fadren utsatt. Åh, sade hustrun, låt
henne få följa med, hon kommer nog
tillbaka igen.
Nej, sade bonden, det sker intet; kommer
hon väl hem, så kommer hon ej mera igen.
Då sade jag: söta far! låt mig få resa, jag
vill lemna alla mina dockor och leksaker, som
jag ej vill mista för hela mitt lif. Är du så
kär i dina dockor, så lemna dem nu och du
får följa med, sade bonden.
Glad, som fogeln, anträdde jag resan, som
ehuru besvärlig, öfver skogar och vildmarker
var ett intet, emot att få återkomma till det
kära hemmet. Ankommen dit, gick jag in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
