Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modig qvinnas händelserika lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet, utan äfven på sjön, skulle
vedervärdighetens oväder förfölja mig.
Knappast hade vi seglat ungefär 2 mil,
så kom elden lös på briggen, som var lastad
med smör och tjära. Elden hade genom
kockens försumlighet fattat uti kabyssan och
hela besättningen var af starka drycker
öfverlastad. Endast genom den ifrån mig
oskiljaktiga rådighet lyckades det att frälsa briggen på
följande sätt: först väckte jag upp kocken och
sedan den öfriga besättningen; derefter tog
jag en lina, bandt den om lifvet på mig,
kastade mig öfver relingen uti vågorne,
fasthöll mig med ena handen i tågvirket och med
den andra öste oupphörligt vatten på de ställen
i briggen, som elden antändt. Härigenom
lyckades mig att få elden släckt och briggen
räddad; men segel och tågvirke blefvo ett rof
för lågorne. Sedan detta var öfverståndet,
beslöt kapten att söka land, som också skedde,
hvarvid han träffade ett fartyg ifrån Sundsvall,
på hvilket han fick öfverflytta lasten och med
hvilket äfven vi fingo följa, så att vi
ankommo till Stockholm hösten 1797.
Nu var jag 17 år, då jag första gången
såg Stockholm. Ack! det är icke möjligt
kunna beskrifva de känslor jag härvid erfor. Huru
lyckligt är det icke för menniskan, att hon icke
känner sina tillkommande öden, — så äfven
med mig. Här stod jag i blomman af min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
