Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modig qvinnas händelserika lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hade ännu icke förlorat medvetande,
utan kunde uppgifva mitt hemvist, hvartill
desse mine räddare låto transportera mig,
Åter hemkommen till eländets boning fick
jag å nyo se sorgens föremål.
Detta gjorde så mycket mera intryck på
mig, som jag nu var svag och utmattad och
fick åter slag på slag af mina öden.
Min man berättade för mig, att han
ernade rymma till Norrige, för att söka der
förbättra sin lefnad; hvarefter han genom bref
skulle underrätta mig, när denna förbättring
skedt.
Han reste; men han hann blott 17 ½ mil
ifrån Stockholm, eller till Avestad. Här slutade
han sin lefnad uti 32 års ålder och efter 1 års
tjenstetid vid Svea Artilleri-Regemente.
Denna nyhet blef mig snart förkunnad.
Jag var nu enka med 2:ne barn, nedsänkt i
yttersta fattigdom.
Täta vattendroppar göra verkan på den
hårdaste sten, så gick det äfven med mig. Jag
härdade icke ut längre, utan sjuknade. Sex
månader låg jag på plågans läger, och under
denna tid förlorade jag allt medvetande, samt
blef svagsint.
Lik en lång höstnatt, hvars mörker
småningom försvinner, återkom äfven min helsa
och mitt förnuft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
