Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modig qvinnas händelserika lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag svarade: Gud har alltid varit min
beskyddare under alla lifvets öden och derföre
har jag icke eller varit rädd. Det värsta för
mig under denna resa har varit, att jag icke
hade någon supanmat; men jag var ej eller i
detta fall rådlös. Sedan det ena barnet under
vägen dödt, fick jag öfverflöd med mjölk. Nu
mjölkade jag mina egna bröst och bespisade
dermed ej allenast det andra barnet, utan
förtärde äfven sjelf deraf. Då törst plågade mig,
sökte jag få vatten, blandade af mjölken deruti
och drack. Brist på föda, hunger och nöd
förmår menniskan till allt här i verlden.
Det går öfver mitt förstånd, sade min
svärfader, huru en menniska på sådant sätt
kan bibehålla lifvet och likväl se så bra och
så glader ut, som du min sonhustru gör.
Då svarade jag: om jag endast sörjde och
grubblade, blefve tiden odräglig; utan jag
måste draga mitt kors med tålamod, till dess
Allmagtens Herre säger: det är nog!
Allt sedan jag blef gift med er son, eller
i 6 år, har jag vandrat på tistel och törne,
legat på hö och strö sedan han förstörde våra
dunkläder, våra sängkläder, vårt allt, som vi
hade förvärfvat oss. Nu är han död, nu är
jag enka och just derföre har jag måst göra
denna långa resa. Nu vill jag fråga: om han
har något inne af sitt arf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
