Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modig qvinnas händelserika lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min svärfader svarade: du har väl rätt
mitt barn; men vi lefva ej allenast af tron,
det måste vara andra moyenger till.
Det må vara huru det vill, sade jag;
hvar och en blifver salig på sin tro. Nu beder
jag blott om en ting: gif mig så mycket
penningar, att jag må kunna resa till Stockholm,
utan att behöfva draga vaggan härifrån på
samma sätt, som hit.
Jag kan icke hjelpa det, svarade han.
Jag måste göra alla barnen lika rätt. Om jag
nu gåfve dig något, så skulle jag taga det
ifrån de andre, och det går intet an.
Derpå gick jag ifrån min svärfader och
talte först vid min svåger och sedan vid min
svärmoder. Af den förre begärde jag låna 50
R:dr och af den senare 25; men allt var
förgäfves.
Nu vände jag mig åter till min svärfader
och sade: efter ni alla äro lika hårda och edra
hjertan lära vara af diamant, så får jag då
beträda min återresa och öfverlemnar jag mig i
Guds hand. Samma dag på eftermiddagen tog
jag afsked af mina svärföräldrar, och med mitt
barn i vaggan började jag min återvandring.
Vid min afresa gåfvo de mig 2 skålpund smör, 3 kakor
bröd, en half ost samt 2 R:dr i penningar.
Se så, sade min svärfader, nu kan jag icke
hjelpa dig vidare, utan du får arbeta under
vägen oeh taga dig fram, som du kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
