Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Om emigrationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men han pekade på basen och lät mig förstå, att om han gaf
sig till att prata med mig eller någon annan, så blefve han
snart afskedad.
En svensk arbetsförman i Amerika sade till mig: »När vi
få nya arbetare från Sverige, så hålla de på en hel dag med
att göra det, som vi uträtta på två timmar. Men när de fått
vara här en tid, så är det samma fart i dem.»
Af en sådan arbetsamhet mår arbetaren i alla afseenden väl.
Hans själfkänsla stärkes. Han känner, att han duger till något.
Han ser resultat af sitt arbete, ett resultat, som han med
stolthet kan peka på, och han har god inkomst. Detta gifver sig
uttryck i hans bref till hembygden, och det sporrar andra att
också försöka sin lycka. Så befordras emigrationen.
Men är det då omöjligt att till vårt land öfverflytta en
likadan arbetslust och duglighet? Ja, det synes nästan så.
De arbetarerörelser, som för närvarande genomgå vårt land,
hafva icke till mål att väcka kärlek eller intresse för arbetet eller
glädje öfver att genom samma arbete åstadkomma ett godt
resultat. Tvärt om gå de ut på att inskärpa hos arbetaren den
tanken, att han skall med så litet arbete som möjligt försöka
förtjäna så mycket penningar som möjligt.
Till följd däraf arbetar den svenska industrien under så
osäkra och svåra förhållanden, att man må förundra sig öfver,
att den kan hålla sig uppe. Och det hämnar sig allra värst på
arbetarne själfva, hvilka icke kunna få betaldt för den tid,
de söla bort, utan endast för det arbete, som de åstadkomma.
Men när de nu höra, huru bra arbetare förtjäna i Amerika, hvad
under då, att de vända fäderneslandet ryggen och begifva sig
dit? Att där väntar dem ett arbete, som motsvarar förtjänsten,
det tänka de icke på. Men när de väl öfvervunnit de första
svårigheterna och riktigt kommit in i den amerikanska farten, då
går det bra, då må de väl, då skrifva de hem och tala om, huru
bra de ha det i Amerika, emot hvad de hade i Sverige. Och
verkan däraf visar sig snart hos dem, som mottaga brefven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
