Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Wetaskiwin. — Ett svenskt folkmöte. — En svensk farm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Amerika bygger ett skjul, så ser han i andanom ett stort slott,
och mången, som det första året bodde i jordkula, bor det tionde
året i palats. Staden heter emellertid Macleod och ligger i
Alberta.
Bland svenskar, som jag gjorde bekantskap med i Wetaskiwin,
var en vid namn Claes H. Swanson. På sid. 81 kan läsaren se
hans farm. Huru han kommit sig för så långt, det skall jag
låta honom själf berätta. Han skrifver:
»Jag emigrerade från Huskvarna, Sverige, 1881 till Förenta
Staterna, vistades uti Woburn, Mass., i 12 år, arbetade i ett
gjuteri men blef nedbruten till min kroppsliga hälsa. På denna
plats blef jag omvänd till Gud 1882. Jag trifdes väl där bland
Guds barn, men sjuk, som jag var, lade jag fram min sak för
Gud och fick visst för mig, att jag borde byta om klimat och
vistas uti fria luften. Då skulle ju farmarelifvet passa bäst, och
som det kom till min kännedom, att nordvästra Canada var öppet
för nybyggare, så att man kunde få 160 acres land för blott 10
dollars, så beslöt jag mig att fara dit och se mig omkring. Jag
erhöll fri resa ända från Montreal eller nära 3,000 eng. mil.
Det var ju riktigt liberalt, men det var ock enda vägen att få
någon att fara hit upp, ty här var just som en ödemark på
den tiden.»
»Jag anlände till Wetaskiwin i april 1893. Vi voro 22
stycken i sällskap, alla svenskar, de flesta af oss på Jesus troende.
Första vintern hjälptes vi åt och körde timmer. Följande
sommar byggde vi nuvarande missionskyrka, som står till heder för
vårt skandinaviska folk här på platsen. Under vårt första
ny-byggarelif måste många af oss genomgå ganska stora svårigheter,
sasom att bo i jordkulor, att vara fattig på både penningar, mat
och kläder m. m. Men en god sak var, att här fanns så godt
om harar, att man kunde gå ut ett par timmar och skjuta 40—50
stycken. Det gick till på så vis, att man gick till skogen till
en plats, där det fanns kullblåsta träd, som lågo kors och tvärs.
Man klef upp på ett af dem och hoppade till, så att träden
skakade. Då kunde det hoppa ut ett helt dussin harar på en
gång, och man behöfde bara stå still och skjuta dem allihop
0. s. v. Första vintern sedan vi hade bärgat vår skörd, måste
vi skyffla undan snön på marken och breda ut säden där samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
