Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elektrisk telegraf sin första lösning. De två trådarne förenades på
mottagningsstationen förmedelst en s. k. multiplikator (en magnetnål omgifven af flera
trådlindningar), och, allt efter som den elektriska strömmen insläpptes uti detta
instrument från den ena eller andra tråden, gaf nålen utslag åt olika sida.
Till en signal användes nu ett eller flera utslag; och de särskilda bokstäfverna
kunde sålunda utmärkas genom kombinationer af sådana utslag.
Schilling förevisade sin apparat först för kejsar Alexander och sednare för
kejsar Nikolaus; men uppfinnarens död förhindrade utförandet af hans idéer.
Gauss och Weber utspände år 1833 tvenne koppartrådar mellan
observatoriet i Göttingen och det fysikaliska kabinettet dersammastädes, dels för
undersökningar af den galvaniska strömmens styrka, dels för reglering af ur, dels
ock för telegrafering. De båda trådarnes sammanlagda längd utgjorde 1/2 tysk
mil; och användes för telegraferingen dels galvanisk ström, dels
induktionselektricitet.
Gustaf Svanberg, professor uti astronomi vid Upsala universitet, hade år
1835 intagit de för telegrafering enligt Gauss’ system erforderliga apparater, i
afsigt att åvägabringa en telegrafledning mellan (observatorierna uti) Stockholm
och Upsala; men tillgång till de för denna anläggning erforderliga medel kunde
då ej beredas.
År 1837 utförde Steinheil på konungens af Bayern befallning en linie
mellan kongl. akademien i München och observatoriet i Bogenhausen. Idéen
för apparaterna var densamma, som Gauss och Weber tillämpat; men Steinheil
hade vidtagit åtskilliga förbättringar i tekniskt afseende. En af dessa bestod
deruti, att telegrafens signaler blefvo markerade på en pappersremsa, som drogs
af ett urverk, eller hörbara genom anslag mot klockor af glas eller metall.
Den elektriska telegrafien var nu mogen att utgå ur de fysiska
kabinetterna, för att inträda i det praktiska lifvet.
England var det land, som utförde de första telegraflinierna på längre
sträckor. Den första af Cooke för användning vid jernvägarne konstruerade
apparat bestod af en magnetnål i en multiplikator, hvilken, när hon rörde sig
åt den ena sidan, betecknade »framåt!», och, när hon rörde åt den andra
sidan, »tillbaka!» Sednare utförde han på Edinburg—Glasgow-banan en telegraf
med två nålar, med hvilka gåfvos 8 olika signaler. År 1837 tog han
tillsammans med Wheatstone patent på en apparat med fem nålar och fem trådar,
hvilken visserligen var beqvämare och mera fullkomlig än de förra, men alltför
dyr i jemförelse med den vid denna tid af Gauss, Weber och Steinheil gjorda
inrättning. Ifrågavarande telegraf kom likväl till utförande på en sträcka af
39 engelska mil, på Great-Western-jernvägen; men den höga
anläggningskostnaden afskräckte från vidare liniebyggnad enligt detta system.
Också skyndade uppfinnarne att begagna Gauss’s system för signaleringen,
d. v. s. kombination af utslag från en eller högst två nålar, hvarigenom uppkom
den s. k. nåltelegrafen, hvilken intill de sednare åren varit nästan uteslutande
använd i England, der densamma ännu lärer förekomma på åtskilliga
jernvägsstationer och på de stats-telegrafstationer, som äro telegrafiskt förenade med de förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
