Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om telegrafapparaterna och deras begagnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
förmår öfvervinna attraktionen från magnetiska laddningen 10, och uppehållet
mellan de på hvarandra följande strömmarne visserligen är så stort, att
laddningen 100 hinner gå ned till 10, men ej så stort, att laddningen 1000 hinner
gå ned till 10; så finner man, att ankaret kommer att fullgöra sina rörelser,
när man med en viss hastighet telegraferar med en ström, som förorsakar
magnetiska laddningen 100, men att detsamma kommer att ständigt ligga nere, när
man telegraferar lika hastigt med en ström, som förorsakar magnetiska
laddningen , 1000.
Yi hafva redan antydt, att relaisen kan göras mindre känslig, antingen
derigenom att ankarets afstånd från eloktromagnetens poler göres större, eller
derigenom att fjedern spännes hårdare. Vill man hafva relaisen så okänslig
som möjligt, så göres afståndet så stort ske kan, och fjedern spännes så långt
han går.
Om man behöfver stor okänslighet hos relaisen endast för några ögonblick
(t. ex. under det att en nära belägen med starkt batteri utrustad station
besvarar en signal eller på ett telegram svarar »förstått»), så kan man öka
mot-kraften derigenom, att man, under det att handen stödjes mot någon orörlig
del af relaisen, med pekfingret trycker mer eller mindre starkt mot häfstången
så, att fjederns verkan på detta sätt understödjes. Härigenom undvikes den
besvärliga åtgärden att betydligt föröka afståndet och sedermera ånyo
förminska det.
Relaisens behöriga reglerande är ofta telegraftjenstemannens svåraste
uppgift. Vid tillfällen, då telegraferingen besväras af den i nästan hvarje
ögonblick föränderliga luftelektriciteten, händer icke sällan, att relaisens ställning
måste, under det att ett och samma telegram aftelegraferas, oupphörligen ändras.
Då gäller det att noga höra efter, när relaisen börjar slå mattare eller starkare,
och att medhinna den reglering, som erfordras, innan förändringen af
strömstyrkan blifvit så stor, att relaisen »släpar» eller »icke slår ut" tecknen.
I allmänhet bör ankaret vara stäldt på sådant afstånd från magnetpolerna,
att den af olika strömstyrkor påkallade regleringen kan i de flesta fall ske
med fjedern.
Relaisen behöfver likväl ej omregleras för hvarje förändring i strömstyrkan.
Ju mer olika i styrka strömmarne kunna få vara, utan att relaisen, som för
dem arbetar, behöfver omregleras, sedan han fått en viss, för
medelströmstyr-kan afpassad ställning, desto större säges relaisens »omfång» vara. Stort
omfång och stor känslighet äro relaisens bästa egenskaper.
Emedan det, särdeles när relaisen innehar känslig ställning, plägar inträffa,
att han »smyger» sig ned, d. v. s. att han oförmärkt blir neddragen, och
sedermera ej går upp igen; så är det, i fall telegrafering någon längre stund ej
pågått, erforderligt att förvissa sig om, att ban innehar sitt hviloläge. Detta
sker enklast derigenom, att man trycker ankaret mot magnetpolerna;
skrifappa-ratens hafstång höres då slå ned, såvida hon ej redan är af relaisens hafstång
neddragen.
Har man för afläsandet af ett telegram måst gifva relaisen en okänslig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
