Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om telegrafapparaterna och deras begagnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
i ledningen är också snarare att kunna utröna, om ström går fram i
ledningarne eller ej, än att bedöma strömmens styrka.
Nålens magnetism förändras ofta till sin styrka genom inflytandet af
atmosferiska urladdningar genom instrumentets lindningar; så att nålen vid olika
tillfällen gifver olika utslag för lika starka strömmar. Stundom blir nålen så
okänslig, att hon till och med för ganska starka strömmar icke gifver något
utslag. Ibland finner man nålens poler vara omkastade.
Man begagnar vanligen galvanoskop till apparatbordet, men deremot
galvanometer på resor, som i anledning af uppkommet liniefel företagas för att
undersöka, om vid profstolpar ström fås från de på ömse sidor om felet
närmast belägna stationerna.
För att förekomma förenämnda inflytande af luft-elektriciteten på
magnetnålen, är galvanoskopet ofta försedt med en förbistängningsinrättning.
Lind-ningshvarfvens ändar äro då fästade uti tvenne metøllskifvor, som kunna
förenas genom en propp, en fjeder, en haspe eller dylikt. När metallskifvorna
sålunda förenas, går strömmen från den ena skifvan genom proppen eller
fje-dern etc. öfver till den andra, utan att gå in uti instrumentet och passera dess
länga och fina lindningstråd. Endast när man behöfver rådfråga instrumentet,
borttages ifrågavarande yttre förening mellan skifvorna.
Har nålen förlorat sin magnetism, eller vill man förstärka densamma, kan
nålen strykas mot polerna på skrifmaskinens elektromagnet. Man höjer då
skrifmaskinens häfstång så mycket, som erfordras för att bereda utrymme för
nålens dragande mot polerna under ankaret; och nägon tyngd lägges på
relaisens häfstång så, att lokalbatteriet blifver slutet. Innan strykningen företages,
utröner man, om den ena elektromagnetpolen attraherar den ena nåländan
starkare än den andra samt stryker den starkare attraherade nåländan mot den
honom attraherande magnetpolen. Den andra nåländan strykes mot den andra
magnetpolen. Båda ändarne strykas i flera repriser lika många gånger.
Till galvanoskopen bör ej användas för fin tråd eller för många
lindnings-hvarf, på det att deras ledningsmotstånd ej må bli för stort. Utöfver 25 à 50
S. E. motstånd i hvarje galvanoskop torde ej böra förekomma.
Stundom inträffar, att lindningshvarfven, i synnerhet om de äro af fin tråd,
afsmältas genom atmosferiska urladdningar. Dessutom pläga afbrott uppkomma
uti sjelfva förbindelsen mellan lindningshvarfvens ändar och de yttre
köntak-terne, der denna förbindelse är åvägabragt på det sätt, att en ygla af
lindnings-tråden är lagd. mellan kontaktplattan och träfodralet. När de träskrufvar
tilldragas, medelst hvilka ifrågavarande yttre kontakter äro fästade vid träet, blir
visserligen tråden klämd mellan plattan och träet, men intränger småningom
och fastnar i det sednare, till följd hvaraf förbindelsen kan blifva afbruten, om
skrufvarne det minsta släppa efter. Der förbindelsen på detta sätt
åstadkommes, böra trådändarne vara inlagda i stanniol.
Galvanoskop med elektromagnet och väekareklocka hafva ock kommit i
bruk. På ömse sidor om nålens nedre ända framskjuta de tvenne polerna af
en elektromagnet, hvilka attrahera nåländan, när ström går igenom lindnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
