- Project Runeberg -  Lärobok i telegrafi /
109

(1878) [MARC] Author: Carl Alfred Nyström - Tema: Telecom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Liniernas framdragande mellan stationerna; deras isolerande m. m.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

höra flera metallsalter, såsom blå vitriol (kopparvitriol eller svafvelsyrad
kopparoxid), grön vitriol ’jernvitriol eller svafvelsyrad jernoxidul), qvicksilfversublimat
och flera zinksalter, äfvensom kreosot (en vätska, som finnes uti tjära).

För att skyddas mot förruttnelse, indränkas eller »impregneras»
telegraf-stolparne numera allmänt med kopparvitriol. Detta slag af impregnering är
infördt i praktiken af fransmannen doktor Boucherie.

Impregneringsvätskan beredes derigenom, att 1 à 1 ’/■. U kopparvitriol
sättes till hvarje 100 ti vatten; och inpressas denna vätska i stolparne
förmedelst de inrättningar, som framdeles komma att beskrifvas.

De impregnerade stolparne hafva visat sig vida varaktigare än de som icke
blifvit impregnerade. Då de sednare inom 4 à 6 år till större delen
genom-ruttnat vid jordbandet, der de varit mest utsatta för omvexlande inverkan af
vatten och luft, så hafva deremot de flesta impregnerade stolpar befunnits
alldeles oskadde flera tiotal af år, efter det de nedsattes. Impregneringen anses
likväl i allmänhet misslyckas med omkring 3 % af stolpanta’et.

Stolparnes diameter i toppen är bestämd till minst 4’/2 decimaltum och
deras längd till 28 fot, hvaraf vanligen 4 à 5 fot nedsättas i marken.

För stolparnes nedsättande borras, der så ske kan, hål i
jorden med för ändamålet enkom konstruerad jordborr (fig. 60). På
andra ställen få stolparne fäste och stadga genom stenkummel,
stöttor, stag o. d., hvarom vidare meddelas längre fram. Afståndet
mellan stolparne omvexlar mellan 150 och 200 fot.

I flera länder (Nordamerika, Schweitz, Preussen, Österrike och
synnerligast på Java) har man användt växande träd för trådens
uppbärande. Äfvenledes hafva stolpar af smidt jern vunnit
användning, t. ex. på några linier i Schweitz och Preussen. Jernet har
sådan form, att en stolpens genomskärning liknar ett enkelt eller
dubbelt t ("|"), ("I"), ett kors, en rät vinkel eller en ring (rörjern).

På en sträcka af. omkring 5 mil i norra Italien begagnas
stenpelare (grofkornig marmor).

§ 37. Till isolatorer använde man vid de första
telegraflinier-nas anläggande tjärdränkta filtplattor, som lades mellan tråden och
stolpen, eller ringar af glas, som fästades vid stolparne och i hvilka
tråden instacks. Ehuru åtminstone glaset är en god isolator, visade
sig likväl båda dessa sätt att isolera tråden vara ganska ofullkomliga.

Alldenstund vatten leder elektriciteten, måste isolationen så
inrättas, att vid regn ingen sammanhängande ledning af vatten kan komma till
stånd från tråden till stolpen och vidare utöfver denna till jorden. Detta
vinnes, om isolatorn får en sådan form, att han liknar ett uppspändt paraply.
Om isolatorn ej släpper vatten igenom sin massa från den yttre till den inre
sidan, så måste nu denna sednare komma att hålla sig torr. Om vidare, för
att fortsätta liknelsen, paraplykäppen fästes uti eller vid stolpen, samt
linie-tråden fästes vid eller på paraply spetsen, så bildar det från tråden utöfver para-

Fig. CO.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:20:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cantele/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free