Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Strömgreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
hvaraf skulle hafva gått genom inre apparaten ................................= 1,911»
samt genom linien L ......................................................................= 0,256
och » » L......................................................................= 0,153.
Om man, för att på egen apparat upptaga utgående skrift, har
ytter-kontakterna till nyckelns hafstång och klack, medelst en särskild tråd,
sinsemellan förbundna, under det att telegraferingen verkställes, så kommer
strömmen att vid nyckelns hafstång dela sig så, att den ena delen går genom
galvanometern ut på linien och den andra delen genom trådförbindningen till
nyckelns klack och vidare genom emottagningsapparaten till föreningsskifvan,
hvilken utgör de båda ledningarnes återföreningspunkt. Om motståndet i linien etc.
är = 9648 S. E., i eget mottagningsinstrument = 352 S. E. och i batteriet = 100
S. E., samt om batteriets elektromotoriska kraft är= 1000; så blir den
ogrenade strömmens styrka = 100^340 ~ hvaraf utgår på linien
strömdelen 0,0 80 och inom stationen cirkulerar strömdelen 2,193. Hade slutningen
inom stationen icke funnits, skulle den utgående strömstyrkan ha blifvit =
■—= 0,103. — Härvid är dock särskildt att märka, att, när batteriet
100+9648 ’ ’ ’
slutes äfven medelst en ledning med litet motstånd, inom stationen, kan dess
elektromotoriska kraft bli högst betydligt nedsatt till följd af den tillökning uti
polarisation, som ofta uppkommer till följd deraf, att den primitiva strömmen blir
starkare; hvadan strömmen i den yttre ledningen då kan af sådan orsak bli vida
mera nedsatt, än till följd af strömdelningen.
Har man i åskledaren stäldt på förbigång, men i strömledaren till jorden,
så verkar stationen såsom en afledning, när stationerna på ömse sidor om
densamma skola korrespondera med hvarandra. Denna aflednings motstånd är
naturligtvis lika med det reducerade värdet af de båda från åskledarens
linieskifvor till föreningsskifvan samlöpande ledningarnes motstånd, med tillägg af
det jemförelsevis obetydliga motståndet i ledningen emellan föreningsskifvan och
jordmassan. Motståndet i hvardera ledningen emellan åskledarens förenade
linieskifvor och strömledarens föreningsskifva utgöres nästan uteslutande af
motståndet i mottagningsinstrumentet -j- motståndet i galvanoskopet. Yi antaga, att
galvanoskopen äro på en viss mellanstation B förbistängda, och att
mottagnings-instrumenterna utgöras af Digney-apparater, hvardera med ett största motstånd
af 1600 S. E., hvilket dock medelst tillhörande strömledare kan på vanligt sätt
bringas ned till vare sig 800 S. E. eller 400 S. E.; samt att motståndet
emellan föreningsskifvan och jorden är = 0. Yi antaga vidare, att stationen A
telegraferar till stationen C med ett batteri, hvars elektromotoriska kraft är =
2000 och hvars motstånd är = 200 S. E., samt att motståndet i liniestycket
A—B med tillhörande galvanoskop är = 1800 S. E. och att motståndet i
liniestycket B—C tillsammans med motståndet uti mottagningsinstrumentet och
galvanoskopet på stationen C är = 3200 S. E.
Hur stark är den till stationen C framkommande-strömmen:
A) om B icke har jordpropp i strömledaren;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
