Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Motståndsmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Be båda afdelningame lindningshvarf upplindas på en gång, på det att lindningarne i
ena afdelningen måtte, öfverhufvud taget, komma nålen lika nära som lindningarne i den
andra afdelningen. Detta ernås likväl sällan eller aldrig fullkomligt. leke ens om de båda
trådarne sammanhållas genom en gemensam öfverspinning, kan man vara säker om, att
inverkan på nålen från båda afdelningame blir lika, äfven om lika stark ström går fram
genom dem båda.
Hnr kan man nu, innan de båda afdelningame blifvit till motståndet justerade, få lik»
stark ström att gå fram genom dem båda? Helt enkelt genom att förbinda de båda
lindningarne efter hvarandra samt sålunda låta en och samma ström gå igenom dem häda. Denna
förbindning kan ske antingen så, att strömmen från båda lindningarne verkar i samma
riktning på nålen eller ock så, att strömmen från de båda lindningarne verkar i motsatt
riktning på nålen. Vi välja det sednare förbindningssättet.
Äfven om de båda pålindade trådarne äro alldeles jemnlöpande med hvarandra, finna
vi nu, åtminstone i de flesta fall, att den ena lindningen verkar något svagare på nålen än
den andra, till följd hvaraf nålen gifver ett utslag, oaktadt det är en och samma ström, som
verkar på henue — likväl i motsatt riktning från de båda lindningarne. Denna lindning
förstärkes nn med ett eller flera extra lindningshvarf. Dervid kan slutligen inträffa, att verkan från
ifrågavarande lindning med tillägg af ett vis9t antal extra lindningshvarf är för liten, men
att, om den förstärkes med ytterligare ett helt hvarf, verkan från densamma blir för stor.
Man skulle alltså pålägga endast en bråkdel af ett hvarf.
För sådant ändamål sätter man en särskild upplindningsram under nålen, på sådant
sätt, att hvarje på denna ram upplagdt lindningshvarf kommer helt och hållet under nålen,
i stället för att hvarje på den egentliga upplindningsramen
upplagdt hvarf går rundt omkring nålen och sålunda till
en del går öfver och till en del under nålen. Verkan på
nålen från ett på den särskilda justeringsramen uppliudadt
hvarf försvagas ej endast till följd af dess större
aflägsen-het från nålen, utan ock till följd deraf att verkan från
den del af lindningshvarfvet, som ligger på
justeringsramens öfre sida, till en del upphäfves af den motsatta
verkan från den del af hvarfvet, som ligger under
justeringsramen. Hvarje på justeringsramen upplagdt helt hvarf
utöfvar sålunda endast en bråkdel af verkan från ett på
den egentliga» upplindningsramen upplagdt helt hvarf.
Fig. 106 visar den vanliga differentialgalvanometern
sedd uppifrån, a, b, c och d äro de båda
liuduingstrådar-nes fyra ytterkontakter; 11 är den egentliga
upplindningsramen, inuti hvilken magnetnålen befinner sig (prickad i
figuren). Vinkelrätt mot magnetnålen är vid henne fästad
en messingsvisare v o. På det att nålen ej må, vid
instrumentets begagnande, »dansa rundt», äro på ömse sidor om
visarens ena ända anbragta tvenne stoppstift, i figuren
synliga såsom tvenne prickar vid visarens venstra ända.
I fig. 107 synes differentialgalvanometern nedifrån.
Här visas den omtalade särskilda justeringsramen l’ l’.
Inuti denna ram är insatt en trissa r r\ hvars ändamål
straxt skall uppgifvas.
I fig. 108 (följ. sida) visas galvanometern
genomskuren i nålens npphängningspunkt, vinkelrätt emot de
båda npplindningsramarne. Justeringslindningarne på ramen
V l’ äro naturligtvis vertikalt upplagda, så att de gå öfver
och under ramen.
Fig. 106.
Fig. 107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
