Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Motståndsmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
kontakt. Af de båda från denna kontakt utgående ledningstrådarne är den ena
ledd till b, den andra till c.
Man har äfven inrättat dilferentialgalvanometrar med astatiskt nålpar,
hängande på en ospunnen silkestråd. På sådant sätt inrättad, blir
differential-galvanometern emellertid för känslig, för att kunna till liniemätningar användas.
Nålen skulle nemligen dervid ej få någon ro för luftelektricitet m. m.; mätning af
yttre motstånd (i telegraflinjer o. d.) skulle med differentialgalvanometer af
ifrågavarande slag i allmänhet ej kunna beqvämligen verkställas.
När differentialgalvanometern skall för motståndsmätning användas, inlänkas
han på följande sätt i ledningskedjan (fig. 109). Batteriets ena pol ledes alltid
till differentialgalvanometerns gemensamma kontakt; af de båda öfriga
kontakterna förbindes den ena med begynnelseändan af det motstånd, med hvilket
man mäter (reostaten), och den andra med begynnelseändan af det motstånd
(,x), som skall mätas; de båda slutändarne af dessa motstånd förenas såväl
sinsemellan som med batteriets andra pol. Medelst reostaten kompenseras, tilldess
att galvanometernålen stannar på 0°.
Vid differentialmätningar bör man hafva för sig klart, hvar de båda
»gre-ningspunkterna» äro till finnandes. Den gemensamma kontakten å
galvanometern är alltid den ena greningspunkten; den punkt,
i hvilken reostatens slutända är förbunden med det
obekanta motståndets slutända, är den andra. De
båda greningspunkterna äro sinsemellan förenade
medelst trenne särskilda ledningar: batteriledningen
(hvilken vid i fråga varande slags mätningar vanligen
kallas den »gemensamma ledningen»),
»reostatlednin-gen» och »»-ledningen». Den från batteriledningen
kommande strömmen delar sig vid den ena
greningspunkten; den ena delen går igenom reostatledningen
med dertill hörande galvanometerlindning, den andra
delen genom »-ledningen med dertill hörande
galvanometerlindning. Vid den andra greningspunkten återförena sig de båda
ström-delarne. När kompenseringen blifvit fullbordad, och nålen sålunda ej gifver
något utslag, är strömdelen i reostatledningen lika stark som strömmen i
»-ledningen; deraf sluta vi åter, att motståndet i reostatledningen är = motståndet
i »-ledningen. Det förra motståndet utgöres af tvenne delar: motståndet i
reostaten + motståndet i tillhörande galvanometerlindning. Motståndet i »-ledningen
utgöres ock af tvenne delar: det obekanta motståndet (») -f- motståndet uti hit
hörande galvanometerlindning. Men nu är motståndet uti den ena
galvano-meterlindningen = motståndet i den andra galvanometerlindningen; efter dessa
båda lika stora motstånds borttagning måste alltså motståndet i reostaten vara
= det obekanta motståndet (ty »när man tager lika stora från lika stora, så
bli de återstående lika stora»). Genom att afläsa reostaten finner man alltså,
huru stort det obekanta motståndet är.
Differentialgalvanometern är vid motståndsmätning detsamma som vågen
Ny ström. Lärobok i Telegrafi. 11
Fig. 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
