Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Motståndsmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
så får den i reostaten sednast insatta proppen ej sitta qvar; i stället sätter
man proppen i närmast följande reostathål o. s. v.
Vanligen låter man en nyckel ingå i gemensamma ledningen. Under
kom-penseringen kan man antingen hålla häfstången oafbrutet nedtryckt mot städet
eller ock trycka ned henne endast för hvar gång en propp insättes i reostaten.
Att, vid uppmätning af motståndet uti en fast ledare, kompenseringen
blifvit fullbordad, finner man deraf, att nålen ej rör sig, när man medelst nyckeln
omvexlande öppnar och sluter kedjan. Fås dervid nålen att röra sig något,
om ock obetydligt, kan denna rörelse tillökas genom att »jaga» nålen, d. v. s.
genom att trycka ned häfstången, när nålen håller på att vända, för att röra
sig åt det håll, dit strömmen vill föra henne, samt genom att kasta tillbaka
häfstången, innan nålen fullbordat sin rörelse åt detta håll. Låter nålen jaga
sig så, att visaren mer och mer drifves i riktning mot stoppstiftet a (se här
ofvan!), så är motståndet i reostaten ännu något för stort; låter nålen jaga sig
åt motsatt håll, är motståndet något för litet.
Att söka genom att »jaga» nålen komma till en noggrannare kompensation
erfordras i de fall, då strömstyrkan är så svag, att borttagandet eller
tillsättandet af en eller annan reostatenhet ej tyckes synnerligen inverka på nålens
utslag eller läge.
Vid uppmätning af motståndet i en fuktig ledare gifver nålen, när i
gemensamma ledningen göres afbrott, ett utslag som förorsakas af polarisationen
inom den fuktiga ledaren och är oberoende af huruvida motståndet i
reostat-grenen är kompenseradt så, att nålen innehade sitt jemnvigtsläge, innan
afbrottet gjordes i gemensamma ledningen. I detta fall kan man sålunda ej
fullkomna kompensationen genom att jaga nålen.
Vid uppmätning af motståndet uti ledningstrådar,
som äro upplindade uti sinsemellan parallela hvarf (t. ex.
uti en elektromagnet, fig. 110), bör man helst hafva
kedjan oafbrutet sluten, enär eljest i detta fall
kom-penseringen skulle störas genom de extra-strömmar, som
uti z-ledningen uppkomme till följd af ledningskedjans
omvexlande öppnande och slutande. I händelse nålen
ändrar läge, något efter det att en propp blifvit i
reostaten insatt eller urtagen, rättar man sig efter det läge,
nålen visar sig vilja fortfarande bibehålla.
Med hänsyn dertill, att ledningsmotståndet är
beroende af temperaturen, samt att strömmen utvecklar värme i de ledningstrådar,
genom hvilka han går fram, och att denna värmeutveckling är till sin storlek
beroende af strömstyrkan (— proportionel mot strömstyrkans qvadrat —■); är
det, vid noggrannare mätningar, erforderligt att, sedan en föregående
uppmätning af motståndet egt rum, efter någon tid förnya mätningen, dervid man
dock, till undvikande af allt för olika strömmar i de båda ledningsgrenarne,
vid kompenseringen utgår från det motstånd i reostaten, som blifvit vid den
föregående mätningen erhållet såsom resultat.
Fig. 110.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
